Skåpmat: augusti 2010

Sötpotatissallad med rosmarin och chèvre

Det här är ett av mina absolut svåraste recept. Själva svårigheten ligger i att inte bränna pinjenötterna. Sätt en stekpanna på plattan, brassa på värmen och rassla i nötterna. Nu ska du bara stå här och skaka pannan tills nötterna fått färg. Oj, vem är det nu som ringer? Det är din mamma som undrar varför du låter så sammanbiten. Det gör du inte alls, säger du. Joho säger din mamma, nähä säger du och bränner  nötterna. Nytt försök, nya nötter. Nu ska du bara stå här och skaka dem och … just det, rosmarin! Ut på balkongen. Stackars blommor, ingen bryr sig om dem. Titta han med hunden är ute och går. Gud vad han pratar. Hunden nickar men man ser att den inte lyssnar. Men vad är det som luktar bränt? Nya nötter, påsen nästan tom nu. Nu ska du bara …

IMG_0715

Sötpotatissallad med rosmarin och chèvre

Receptmakare: Lotta Lundgren

Portioner: 4

Tid: 40 min

  • 4 sötpotatisar (välj små, släta exemplar)
  • olivolja
  • 2 kvistar rosmarin
  • 1 tsk honung
  • några droppar citron
  • ca 300 g chèvre i 2 tjocka skivor
  • ca 40 g pinjenötter
  • 1 huvud isberg
  1. Sätt ugnen på 200°C. Skala och tärna sötpotatisen. Lägg på pappersklädd plåt, dressa i olivolja och strö på några nypor flingsalt. Baka ca 25 minuter, skyffla runt någon gång.
  2. Slå några matskedar olivolja i en kastrull och värm. Plocka bladen av rosmarinkvistarna och tillsätt. När det slutat fräsa om rosmarinen, ta från värmen. Rör i honung och citron. Smaka av med salt och nymalen svartpeppar när oljan svalnat.
  3. När sötpotatisen fått lite yta (efter ca 20 min), lägg in chèvren och slå om till grillvärme (lite olja på så får den fin färg snabbare).
  4. Rosta pinjenötterna. Se ovan.
  5. När chévren börjar få färg, ta ut plåten ur ugnen.
  6. Bryt salladen i stycken och lägg i stor skål. Arrangera sötpotatis, chèvre och rostade nötter ovanpå. Slå över rosmarindressingen och servera genast.

Saltå burktomat

Jag älskar tomat så mycket att varje recept utan tomat är en seger. Överallt ligger det körsbärstomater och dräller i min mat. Tomat på konserv gillar jag också. I min bloggungdom gjorde jag ett smaktest på konserverad tomat. Det hela gick till som så att jag satt på en balkong på Bellmansgatan och åt ur tio olika konservburkar med slutna ögon. Solen sken. En kråka sjöng lite fint. Alla tomater smakade ungefär likadant. Någon var lite vattnigare. Någon lite surare. Till slut avgick Kung Markatta och Änglamark med delad seger. Några månader senare upptäckte jag Mutti, som tyvärr inte varit med i tävlingen, och insåg att de representerade  marknadens godaste burktomat.

Men det var innan jag provade Saltå. Herregud. Vad har de gjort med de här tomaterna? Hur kan de vara så goda? Plöjer de åkrarna med enhörningar? Gödslar de jordarna med jungfrumjölk? Passerar tomaterna genom ett större kattdjur innan de varsamt konserveras? På burken får man inga ledtrådar. Ursprungsland: Italien. Jo, så mycket hade jag räknat ut själv.

Självfallet är Saltås tomater näst intill omöjliga att få tag på. Antingen är de inte i säsong eller så är de slut. Jag begriper inte varför jag inte kan behålla det här för mig själv. Men så dags att tänka på det nu.

Basilika, forts.

På plusskontot:

1. Lätt att hacka. 2. Luktar gott. 3. Snygg i motljus. 3. Tårar. 4. Pesto. 5. Man blir glad av basilicum! 6. Brännvin/externt ögonlock. 7. Hemnet.

På minussidan:

1. Lättflyktiga smakämnen. 2. Dålig hållning/allmänt skör och hängig. 3. Tål knappt värme. 4. Tomat och mozzarella, snark. 5. Hemnet.

Basilika

Jag vet inte om det är regnet, vetskapen om att sommaren snart är till ända, någon slags inre otillfredsställelse eller vad, men jag sitter här och retar upp mig på basilika.

Vad är grejen med basilika? Allvarligt talat? Det är ju en i stort sett meningslös kryddört. Jag tycker det. Bladen är skira och kupar sig tilltalade på bild, så långt är jag med, men så märkvärdig är den väl inte att man behöver trycka den på frimärken? Vad är nästa steg? Sommarpratare i P1?

Öppen lasagne med spenat och mandel

En bekant blev inbjuden att jaga varg i Sibirien. Eftersom han var osäker på den lokala kosthållningen packade han med sitt spritkök och fyllde en stövel med pasta. Första kvällen serverades en seg och outsägligt sorglig älgmule i osaltad buljong. Andra, tredje och fjärde kvällen likaså. Den sibiriska kylan var allestädes närvarande. Den sibiriska vargen lyste med sin frånvaro. När helgen närmade sig meddelade värden att det skulle serveras pizza på fredagen. Gästen, less på nattliga pastakok, gladdes åt detta ända tills pizzan under högtidliga former ställdes på bordet: ovanpå en decimetertjock degplatta tronade en ofjällad brax med huvud och fenor, skuren i fyra lika stora bitar. En braxpizza.

Många påstår att pasta är onyttigt. Kanske det. Men ibland räddar den liv.

IMG_0654

Öppen lasagne med spenat och mandel

Receptmakare: Lotta Lundgren

Portioner: 2

Tid: 40 min

  • 25 g smör
  • 1/2 dl mandel
  • 1/2 tsk honung
  • 1 ekologisk citron, zest och några droppar saft
  • 1 stor gul lök
  • 1 vitlöksklyfta
  • ca 250 g skogschampinjoner eller portabella
  • 4 skivor serranoskinka (kan uteslutas)
  • 200 g färsk spenat
  • 1/2 burk ricotta, ca 125 g (kan uteslutas)
  • 2 lasagneplattor, normalstora
  1. Rosta mandeln hårt i torr stekpanna. Krossa i mortel, kvarn eller matberedare.
  2. Smält smöret. Slå bort den grumliga bottensatsen och låt det klara smöret bubbla någon minut på låg värme tills det luktar som knäck.
  3. Tillsätt citronzesten (bara det yttersta gula, fint rivet) till smöret, i med mandelkross och honung. Smaka av med salt och håll varmt (låg värme).
  4. Hacka lök och vitlök. Svetta den genomskinlig i lite smör eller olja. Tillsätt fint skivade champinjoner och skinka, och stek igenom (låt gärna svampen få lite stekyta på sina ställen).
  5. Koka upp vatten till lasagneplattorna.
  6. Tillsätt under tiden spenaten till svamp-och lökblandningen och stek tills den sjunkit ihop. Salta och peppra (mycket svartpeppar tycker jag).
  7. Koka pastan mjuk, ta upp och lägg på två tallrikar. Lägg spenatfyllningen på halva pasta-arket, toppa med en rejäl sked ricotta och svep över resten av pastan (se bilden, det här var klurigt att förklara).
  8. Skeda över varm mandelpesto och servera omedelbart.

Lammlimpa med valnötter

Minns ni fruktstunden, en vanlig företeelse i bilsemestrande barnfamiljer under första halvan av 80-talet? Där satt man, svettig av åksjuka, darrande av prepubertala spänningar, när fruktstund plötsligt utbröt i framsätet och föräldrar, mor- och farföräldrar började distribuera brunfläckiga bananer, droppande apelsinhalvor och äppelklyftor i upplösning till höger och vänster, en kavalkad av fasansfullt tummade fruktbitar, omtänksamt skalade och färdigt att äta. Fruktstunden saboterade mitt förhållande till frukt under många år. Än idag ogillar jag att äta i bilen, men gör sporadiska undantag för speciellt goda smörgåsar. Den här lammlimpan gör sig kanske allra bäst på nybakat bröd med tallegio, tomat och spröd ruccola, och det är så vi i framsätet kommer att äta den på väg mot Norge imorgon lunch. Baksätet får McDonalds ta hand om. Vem vet, kanske pajar jag barnens förhållande till cheeseburgare och pommes för all framtid.

IMG_0510

Lammlimpa med valnötter

Receptmakare: Lotta Lundgren

Tid: 50 min

  • 200 g valnötter (och/eller rostade hasselnötter och/eller solrosfrön)
  • 100 g parmesan
  • 2 ägg
  • 400 g lammfärs
  • 1 msk farinsocker
  1. Sätt ugnen på 200°C. Strö ut nötterna på en långpanna och rosta dem i ugnen tills de fått lite färg, ca 10 minuter. Kör till småkornig massa i mixer eller matberedare.
  2. Sänk ugnstemperaturen till 175°C.
  3. Riv osten.
  4. Blanda noga nötter, ost, ägg, färs och socker. Salta och peppra väl. Tryck ner färsen i en avlång form, slå på en halv deciliter vatten och grädda i ugn, ca 35 minuter.

Tips: man kan naturligtvis också servera den som middagsmat, som här med tjockyoghurt, kokta rödbetor och knipplökar i en dressing av saft och zest från en citron, en nypa salt och olivolja. Men glöm då för Guds skull inte ruccola till så ser det lite mindre påvert ut än på bilden ovan.

Couscouspanna med druvor och chorizo

Mormor bor i ett stort hus vid kanten av sjön Teen i det gamla bruksamhället Hasselfors utanför Laxå. Hon är fyllda nittio, hör illa, lever nästan uteslutande på småkakor och har genom åren visat på häpnadsväckande konsekvens i sina val av väggprydnader. Konst målad med handen göre sig icke besvär, för att en tavla ska vara värd att äga ska den ha målats med a) fot, eller b) mun. Man får anta att det finns en tanke bakom detta, en djupt rotad känsla av att konst målad med handen åstadkommits alltför lättvindligt; är det ingen konst att måla konsten i fråga så är det heller ingen konst. Varje gång jag träffar mormor känner jag att jag måste försöka visa hur mycket hon betyder för mig, innan det är för sent. Det absolut bästa vore om jag kunde baka en plåt småkakor med fötterna. Eller möjligen det här.

IMG_0490

Couscouspanna med druvor och chorizo

Receptmakare: Lotta Lundgren

Portioner: 4

Tid: 60 min (effektivt arbete 10 minuter)

  • 4 dl couscous (okokt)
  • 400 g körsbärstomater (ta ett tråg Romantika, dom är godast)
  • ca 200 g gröna druvor
  • 1 liten aubergine
  • 2 röda paprikor
  • 4 råa chorizo eller salsiccia (kan uteslutas)
  • 1 stånd fänkål eller 1/2 huvud blomkål
  • 1 purjolök eller 2 knipplökar
  • 2 palsternackor (kan uteslutas)
  • 150 g feta
  • tjock yoghurt och färsk koriander till servering (kan uteslutas)
  1. Sätt ugnen på 200°C.
  2. Ta fram en långpanna. Sprid ut couscousen jämt över plåten, men lämna kanterna fria (couscousen tillagas i vätskan från övriga ingredienser vilken tenderar att vara mest riklig i mitten av plåten – metoden gör den knaprigare och mer smakrik än när den kokas i vatten eller buljong). Strö över en nypa salt.
  3. Pricka tomaterna och korvarna med en sticka eller gaffel och sprid dem och druvorna och jämt över couscousen.
  4. Skär övriga grönsaker i bitar (mjuka och vattenrika grönsaker i större bitar än de hårda och lite torrare) och sprid ut över långpannan. Toppa med osten bruten i bitar.
  5. Ringla över olivolja (snåla inte) och sätt in i ugnen, 45 – 50 minuter.