Skåpmat: september 2010

Rostad blomkål med mandlar, palsternacka och persika

Kan du skala en rotfrukt? Dela en persika? Skala en lök? Demolera ett blomkålshuvud? Rota fram påsen med mandlar? Alternativt delegera ovanstående moment till närmsta femåring medan du själv ligger på soffan och myser, läppjandes på ett mustigt vin, begrundandes fornstora dar, fantiserandes om en kommande stordåd. Eller vad du nu gillar att göra om lördagsaftnarna.

Hur som helst – gratulerar. Då kan du äta så här gott till middag:

IMG_0789_2

Rostad blomkål med mandlar, palsternacka och persika

Receptmakare: Lotta Lundgren

Portioner: 4

Tid: 50 min

  • 1 blomkålshuvud
  • 3 smala palsternackor
  • 2 gula lökar
  • 2 persikor
  • 1 dl sötmandel, gärna saltad och rostad
  • 3 msk olivolja
  • flingsalt
  • 2 msk lönnsirap (kan uteslutas)
  • 3 dl couscous + 3,5 dl vatten
  • smörklick
  1. Sätt ugnen på 200°C.
  2. Plocka ner blomkålshuvudet i små buketter. Skala och klyfta palsternackorna på längden. Skala och klyfta löken. Klyv, kärna ur och skär persikorna i bitar. Lägg alltsammans på plåt eller i långpanna tillsammans med mandeln, ringla över olivolja, lönnsirap och strössla över flingsalt (lite extra på persikorna, det tar fram syran).
  3. Sätt in hela klabbet i ugnen, ca 40 minuter eller tills blomkålen fått ordentligt bruna toppar.
  4. När grönsakerna börjar bli klara, slå lite olja i en tjockbottnad kastrull och stek under omrörning den okokta couscousen tills den fått färg.
  5. Ta från värmen, slå på vattnet och lite salt. Se så det bubblar och fräser! När vattnet kokat in, smaka av – är couscousen lagom eller behövs mer vatten? Rör ner en smörklick och servera med grönsakerna.

Moules med fänkål, apelsin och anis

En av mina favoritstäder är belgiska Antwerpen. Jag kan inte riktigt sätta fingret på vad det är jag gillar så mycket. Att man kan få sig ett glas cava och en sexa nyfiskade ostron från klockan nio på morgonen nere på torget. Att alla har ett så avslappnat förhållande till småkakor. Att husen är så snygga. Att det vimlar av nervösa karlar som bär på dokumentväskor fastlåsta med säkerhetskedja kring handleden. Men kanske allra mest att musselsoppa och friterad potatis räknas som den mest primära av alla mänskliga rättigheter.

IMG_0808

Moules med fänkål, apelsin och anis

Receptmakare: Lotta Lundgren

Portioner: 4

Tid: 50 min

  • 1 kg potatis
  • 2 stånd fänkål
  • 2 nät blåmusslor
  • 2 gula lökar
  • 3 vitlöksklyftor
  • 1 tsk fänkålsfrö
  • 3 stjärnanis
  • 2 msk konc grönsaksfond, Fond du Chef
  • 7 dl vatten
  • 1 apelsin, ekologisk
  • 2 citroner, ekologiska
  • 3 dl grädde
  1. Sätt ugnen på 200°C.
  2. Skrubba (eller skala) och klyfta potatisen. Ansa fänkålen från rotstock och sega grenskott och skär i 2 cm tjocka skivor tvärs över. Sprid ut över plåt, på med olivolja och flingsalt och sätt in i ugnen.
  3. Tvätta musslorna och ta bort skäggen. Rensa bort skadade exemplar och alla individer som inte stänger skalen när du knackar dem i diskbänken.
  4. Hacka löken fint och vitlöken finare. Svetta genomskinlig i olivolja på medelvärme.
  5. Krossa fänkålen i mortel och tillsätt lökfräset tillsammans med anis. Fräs en minut, tillsätt därefter koncentrerad grönsaksfond och fräs lite till.
  6. Riv med lätt hand det yttersta skalet (zesten) av apelsin och citroner. Pressa ur saften och tillsätt (om citronerna är stora, vilket ekologiska citroner sällan är, kan det räcka med saften av den ena citronen). Tillsätt vatten och låt koka upp.
  7. Börjar potatisen bli klar inne i ugnen? Smaka av soppan med salt och nymalen svartpeppar, koka upp och tillsätt musslorna. Låt musslorna sjuda 5 – 7 minuter eller tills skalen står på vid gavel – skaka grytan då och då. Slå på grädden och låt allt bli varmt.
  8. Servera soppan med potatis och fänkål.

Notering: Det här är den godaste moulen jag gjort, men du bör använda ekologisk citron och apelsin – med konventionell apelsin blir smaken lätt lite besk.

Varför man gör recept

Jag fick i helgen en kommentar på min gamla pumpaminestrone, som inte ens är en minestrone utan en slät soppa. Minestrone eller ej så är soppan bland det godaste min läsare Hanna har ätit och definitivt det godaste hon lagat (så står det, otroligt nog).

Jag har ett ambivalent förhållande till recept. Jag är dålig på att följa dem, tycker att de tar för mycket uppmärksamhet från det som händer på spisen, vill prova vad som händer om jag ändrar lite här och där, och är väl allvarligt talat inte så bra på att planera min matlagning på det sätt ett recept kräver. Det som blir, blir för att jag knallat in i en mataffär på vägen hem från jobbet och hittat något som jag  fått lust att köpa. Blir det bra delar jag med mig. För det är så man gör med mat.

Vad jag aldrig förutsåg när jag började skriva Hemmafrun var att jag skulle få läsare. Inte heller var jag förberedd på den känslomässiga betydelsen (här kommer stråkarna in, först lite svagt, sedan allt starkare medan de accelererar mot ett makalöst crescendo!) av att människor jag aldrig träffat, gillar min matlagning så till den milda grad att de både vill laga recepten och skriva en rad och tacka för maten.

I min värld är det mer fantastiskt än något annat jag åstadkommit vid ett skrivbord. Att få smyga in i ditt huvud och kök en vanlig måndag, föreslå något jag tyckte om och få dina ord tillbaka. Banalt kanske, men i det ögonblicket vidrör ditt liv mitt. Faktiskt.

Tack.

Kycklingsoppa med citron och ingefära

Krig är värdelöst, därom är de flesta stater överens. Desto större är de olika nationernas brist på enighet avseende frågan om lämplig matsäck för soldat i fält. Fransmännen förespråkar en meny bestående av pâté venison, cassoulet med konfiterad anka och rispudding till efterrätt. De tyska styrkorna tar striden an med gulash, cevapcici och pumpernickel i magen. Australiensisk måltidsstrategi bygger på fruktcocktail, smågodis och powerbars tillsammans med lite kött i barbequesås. Allt medan vår svenska soldat får försöka hålla modet uppe med grådaskig torskstuvning, en näve russin och en våtservett med citrondoft. När jag blir statsminister lovar jag att ingen ska behöva skickas till fronten utan en glödhet termos sötsyrlig kycklingsoppa. I krig finns inga segrare, bara förlorare. Men vi kan åtminstone försöka vinna slaget mot fientliga förkylningsvirus.

IMG_0786

Kycklingsoppa med citron och ingefära

Receptmakare: Lotta Lundgren

Portioner: 4

Tid: 30 min

  • 2 stora gula lökar
  • 4 vitlöksklyftor
  • 25 g smör
  • 2 morötter
  • 2 palsternackor
  • 3 msk konc grönsaksfond Fond du Chef + 1 l vatten
  • 2 tummar ingefära
  • 2 ekologiska citroner
  • 1 grillad kyckling
  1. Hacka löken fint och vitlöken finare. Svetta genomskinlig i smöret på medelvärme.
  2. Skala och tärna under tiden rotsakerna fint och tillsätt tillsammans med fond och vatten.
  3. Riv ingefäran fint med skal och allt, pressa ur juicen och tillsätt.
  4. Riv fint det yttersta gula (zesten) av citronerna och tillsätt tillsammans med saften (är citronerna stora kan det räcka med saften av en). Smaka av med nymalen svartpeppar.
  5. Plocka köttet av kycklingen och tillsätt, låt allt bli varmt och servera.

Mads, Don och jag.

Marcellos Farm ligger utslängd mellan Absolut’s fabrik och OLW:s stora chipsfabrik i skånska Uggarp. Farmen drivs av Marcello och hans fru Inge, två ekologiska holländare i exil. Farmen odlar ungefär 40 olika sorters grönsaker. Största kunden är Årstiderna.

Den senaste veckan har jag stått under tak, på ett jordgolv med halm på och lagat mat på ett utomhuskök i friska vindar, ömsom sol, ömsom regn. En utmaning för en vanligtvis ganska högklackad person. Tillsammans med Maximillian och Isak, två mycket roliga kockar, har jag lagat inte mindre än 67 maträtter av olika grejer som vi hittat ute på åkrarna kring farmen. Det hela blir en bok så småningom.

Av allt jag lärt mig är det särskilt en sak som överraskat, och det är att Mads Mikkelsen och Don Draper av alla människor  jobbar på Årstiderna i Sverige. Visste ni det? Jag undrar om inte fler människor skulle skaffa ett abonnemang (själv rekommenderar jag stora Mixlådan men Don tycker hellre att jag ska skaffa Lantlådan) om de visste att Årstidernas grönsaker hanterades av de här glammiga personerna.

IMG_0720

Hej Österlen!

Jag drar till Österlen för att laga mat i fyra dagar med en massa mäktiga tatuerade karlar som jag har träffat. Det hela verkar både konstigt och jättespännande! Man får bo i tält men jag har hört att det ska finnas el så jag tar med hårfönen och hoppas på det bästa.

Om ni inte hört av mig i början av nästa vecka, ring polisen och be dem leta efter normalbygd kvinna, 165 cm lång, mörkt hår av god kvalitet. Bar vid försvinnandet kniv samt grön alternativt blå klänning med fettstänk.

Önska mig lycka till.

Broms Catering

Min idé om den bästa sortens restaurang ser ut ungefär såhär: Man befinner sig i låt säga Frankrike eller Italien. Någon har hört talas om en restaurang långt ute i ingenstans. Man kör och kör och kör tills stämningen i bilen blivit osäker och eländig. Precis då svänger man in framför en gammal lada och går ur. Bakom ladan har någon kastat ut lite stolar och bord och skräp som ingen orkat köra till tippen. Mitt i bråten står en vresig gumma framför en spis och steker och svär. Man sätter sig ner och får vin serverat i gamla repiga Duralexglas.  Sedan, utan att man fått titta på någon meny, utan att man fått beställa, kommer maten. Man vet inte riktigt vad det är för mat, men det är brun, den är riklig och den är så god att det hettar i örsnibbarna, så tårarna rinner. Man äter och äter, dricker och äter och tänker att hela livet varit en enda lång resa för att komma fram till just det här ögonblicket, just den här känslan, just den här lortiga gumman.

Okej, det här är bara en idé, en vision, en rökpuff. Jag kommer kanske aldrig hitta den där gumman. Men tills den dag det händer så har jag i alla fall Anna Bauer på Broms Catering, en brunögd matgudinna i bländvitt förkläde och hennes lilla cateringfirma som ligger inrymd i ett garage i villaförorten Bromma i Stockholm. Idag och imorgon kan man ta sig ut till Bromma, titta på hur de rika bor, ta plats i ett orientaliskt tält utanför garaget och äta asiatiska smårätter som om det inte finns någon morgondag. Om du kan – gör det. Tillfället kommer kanske aldrig åter.