Skåpmat: mars 2011

Vill ni ha recept på det här?

I söndags hade jag stora planer på att panera torskfiléer i en blandning av panko och kokos och servera med lime och lite snygga såsiga grönsaker i något starkt. Sedan upptäckte jag tyvärr att pankon var slut, att kokosflingorna var slut, att limen var slut och inte minst att filtret i köksfläkten var synnerligen slut, så det blev att använda ugnen istället och när allt äntligen var klart hade det blivit för mörkt att plåta och förresten blev det där jag gjorde inte speciellt märkvärdigt (lammfärs med röd pesto och feta trattades ner i urholkade grönsaker av blandade sorter, hade antagligen blivit godare om jag kokat dem i en blandning av buljong och tunn tomatsås istället).

Visste du att ett nytt köksfilter kostar 900 kr? Och vill du att jag gör ett nytt försök med fisken när filtret är på plats?

Chèvrefylld aubergine med tomatsås och linser

Till skillnad från exempelvis svartroten, jordärtskockan eller rovan har den blanka, mörkt violetta auberginen både namnet och utseendet för sig. Dessvärre är det sämre beställt med det som döljer sig bakom den praktfulla utsidan; ett i rått tillstånd synnerligen menlöst och skumgummiartat otyg som smakar aningen bittert och får brått att mörkna vid kontakt med luftens syre. (Här lämnar jag utrymme för personliga reflektioner över diverse figurer som visade sig maskera en blek, trist och osnygg natur bakom ett spännande yttre.) Till auberginens försvar ska dock sägas att den till skillnad från många andra vinner på en partner som bortser från dess brister och gör allt för att fylla den med meningsfullt innehåll.

Chèvre till exempel.

IMG_1263[1]

Chèvrefylld aubergine med tomatsås och linser

Receptmakare: Lotta Lundgren

Portioner: 4

Tid: 30 minuter

  • 2,5 dl linser, Puy-linser, beluga eller gröna
  • 5 vitlöksklyftor
  • 2 burkar hela tomater, helst körsbärstomater
  • 2 citroner, ekologiska
  • 1/2 msk socker
  • (en burk kronhjärtan eller 400 g lammfärs + 1 ägg + 100 g grön pesto + nypa kanel)
  • 1 medelstor aubergine
  • 300 g chèvre
  1. Koka linserna i tredubbel mängd vatten på svag värme, 15 – 25 minuter beroende på sort och storlek. Före servering: slå bort vattnet, salt och rör ner en klick smör.
  2. Hacka vitlöken fint och fräs gyllene i lite olivolja. Slå på tomat och sänk värmen. Puréa eventuellt tomatsåsen med stavmixer.
  3. Riv med lätt hand zesten (det yttersta gula) av citronerna och tillsätt tomatsåsen. Pressa ur saften och tillsätt efter smak. Smaka av med socker, salt och nymalen svartpeppar.
  4. Jag gjorde lammfrikadeller (rör noga samman färs, pesto, ägg, lite kanel, salt och peppar, trilla till bollar) som fick sjuda i tomatsåsen. Den som vill byter frikadellerna mot urkramade kronhjärtan eller nöjer sig med tomatsåsen som den är.
  5. Skiva auberginen i 2 cm tjocka skivor. Skiva därefter varje skiva nästan ända ner så att de sitter ihop i ena kanten. Skiva chèvren i hälften så många skivor som du har auberginer att fylla och dela varje ostskiva i två. Tryck in en halvmåne i varje aubergine.
  6. Stek de fyllda auberginpuckarna i olivolja med medelvärme. Auberginen ska få lite yta och bli saftig och nästan genomskinlig, osten ska ha smält lite men inte helt. Salta, peppra och servera med linser och tomatsås.

Tips: Det här är ett sådant där recept som vinner på personlig utveckling.  Om man vill kan man t ex vända auberginepuckarna i mjöl, ägg och ströbröd innan stekning. Eller servera med sin egen variant av tomatsås. Eller göra frikadeller på kalvfärs (då hoppar man över kanelen).

En mysig maträtt som jag har lagat

För ett par helger sedan var vi på Naturhistoriska familjen och jag, och råkade då på en mäkta trevlig trebarnsfar som fick följa med oss hem tillsammans med sina trenne döttrar. När vi kom hem lagade jag en sorts maträtt som beskrevs som hastigast i en artikel i DN. Ganska många har sedan dess hört av sig för att få reda på lite mer om maträtten i fråga. Eftersom den inte var tänkt att bli ett riktigt recept får jag försöka redogöra för det hela så gott jag minns så här i efterhand. Bild finns inte heller. Man får använda sin fantasi.

Trevlig helg!

En mysig maträtt av paella-typ

Receptmakare: Lotta Lundgren

Portioner: 3 vuxna, 5 barn

Tid: 60 minuter

  • 3 vitlöksklyftor
  • 1 stor gul lök
  • 1 g saffran
  • 3 dl råris
  • 1 kycklingbuljongtärning
  • 1 nypa chiliflakes
  • 2 palsternackor
  • 2 stora röda paprikor
  • 1 stor purjolök
  • 1/2 kg körsbärstomater
  • 1 nät blåmusslor
  • 600 g lax + lite socker och salt
  • 2 ekologiska citroner
  • 1 stort granatäpple
  • smör
  1. Sätt ugnen på 200°C.
  2. Finhacka lök och vitlök och svetta genomskinlig i lite olivolja. Tillsätt saffran (köper du hel saffran i långa fina pistiller mortlar du dem med lite socker eller flingsalt först), avrunnet råris, smulad buljongtärning, chiliflakes och adekvat mängd vatten (står på förpackningen om man inte som jag brukar kasta bort den och förvara torrvaror i burkar med lock). Sjud tills riset mjuknat till samma aningen tuggiga konsistens som i en bra risotto.
  3. Skala och skär palsternackorna i bitar på längden. Klyfta paprikan. Klyv purjon på längden, spola bladen rena från jord och skär i bitar. Lägg allt huller om buller i långpanna tillsammans med tomaterna, ringla över olivolja, strö på flingsalt och sätt in i ugnen.
  4. Tvätta musslorna och ta bort skäggen. Kasta bort döingar och skadade. Ställ åt sidan så länge.
  5. Skär laxen i stora skinnfria bitar, strössla över en blandning av salt och socker (1 sk socker, 1/2 tsk salt) och blanda runt. Ställ åt sidan.
  6. Riv zesten (bara det yttersta gula) av de två citronerna och bryt kärnorna ur granatäpplet. Pressa saften ur citronerna.
  7. När grönsakerna i ugnen börjar se klara ut och riset fått nästan rätt konsistens, koka upp någon liter välsaltat vatten i en kastrull. Tillsätt citronsaften. Sjud musslorna i blandningen tills alla skal står på vid gavel. Det tar ungefär 5 minuter.
  8. Stek laxen så att den får fin yta runt om men låt den inte gå för länge så att den blir torr.
  9. Rör ner en generös klick smör och citronzest i saffransriset. Smaka av med salt.
  10. Ta fram ett otroligt stort fat (jag värmde dessutom mitt stora Pillivuyt-fat i ugnen innan men det är ju jag). Arrangera ris, grönsaker, musslor, lax på fatet och vräk på granatäpplekärnor. Ät genast.

Tips: Om man blötlägger råriset innan man drar iväg till Naturhistoriska förkortas koktiden.

Mysteriet matolja

Olivolja göra på oliver, rapsolja på raps osv. Jag sitter här och undrar över matolja. Den gör ju inte på mat i största allmänhet, så långt har jag förstått.

Jag gissar lite random på … ja, vad ska man dra till med? Tall? Nä, idiotiskt, verkar ju skitsvårt att pressa tall.

Någon form av uslare raps kanske? Någon som vet?

Surdegsnytt

Efter många misslyckade försök har jag då gått och blivit en helt okej surdegsbagare. Vändningen kom när jag slutade lita på en känsla jag bevisligen inte har och började följa recepten i Martin Johanssons utmärkta bok Enklare Bröd. Jag vet inte hur ni känner er när ni helt och hållet fogar er enligt någon annans instruktioner, men själv blir jag liksom spak och lite mjäkig till sinnes. I denna sinnesstämning föll det sig helt naturligt att sluta härja med degen och istället börja hantera den som en tvåhundra år gammal tant med liggsår.

Kycklinggryta med jordärtskockor och druvor

Jag vet att man ska ägna dagar som denna på att begrunda sitt kvinnoliv. Tyvärr kan jag inte sluta tänka på hur ohyggligt underbart det skulle vara att vara gubbe istället. Att liksom föra sig med den där alldeles naturliga självkänslan. Att obekymrat kunna unna sig en helt och hållet bekväm byxa. Att aldrig behöva vara orolig för att lukta gubbe (en för gubbar både lämplig och klädsam doft med inslag av varmhållen mat, enbär, tjära, Vademecum och heltäckningsmatta). Att kunna dricka öl efter öl och äta isterband med stuvad potatis efter en omgång gräddig röra på kavring, utan att reflektera över de eventuella konsekvenserna. Men nu är jag ju dessvärre inte gubbe och det blir därför varken stuvad potatis, pilsner eller kavring för mig; det blir jordärtskockor och kyckling. Jag tröstar mig med ett par deciliter grädde och en flaska vitt. Som alkoholen kokat bort ur, men ändå.

IMG_1245[1]

Kycklinggryta med jordärtskockor och druvor

Receptmakare: Lotta Lundgren

Portioner: 4

Tid: 1 timme och 45 min

  • 1/2 Bosarpskyckling, ca 1,3 kg
  • vetemjöl
  • 9 schalottenlökar
  • ca 300 g jordärtskockor
  • 2 palsternackor
  • ca 150 g färska champinjoner
  • 1 flaska Riesling
  • 1,5 tärningar kycklingbuljong utan E-621
  • en liten klase kärnfria gröna druvor
  • 2 dl grädde
  1. Stycka kycklingen i 4 bitar. Vänd skinnsidorna i mjöl och bryn i lite olja. Överför till stor gryta, så vid som möjligt.
  2. Skala lök, jordärtskockor och palsternackor. Behåll lökarna hela, halvera särskilt stora skockor och bita palsternackorna. Tryck ner i grytan ovanpå kycklingen.
  3. Häll på vinet, hela flaskan, smula i buljongtärningarna, lägg svamp och druvor överst och tillsätt vatten tills grytans innehåll är i stort sett täckt.
  4. Låt puttra under lock ca 1 timme, lätta därefter på locket så att grytsåsen kan koka ner (den tjocknar trevligt i takt med att jordärtskockorna blir mosiga), ca 30 minuter.
  5. Red av med grädde, smaka av med salt och peppar, låt allt bli varmt och servera. Gott? Ja.