Långt bort från maten
Det är designen som förför och drar in mig i butiken. Förpackningarna signalerar naturligt, eko, hälsa och ett stänk exklusivitet. Lösviktshyllan med fröer, nötter och torkade frukter känns som lyxiga nyttigheter. Butiken verkar ha allt som den moderna människan behöver men efter några minuter innanför glasdörrarna till Holland & Barretts affär så känner jag en lätt svindel. Det är något med alla dessa pulver, preparat och fritt från soja, gluten, laktos och Gud-vet-allt-produkter som ökar mitt obehag. För även om ambitionen är att framstå som en blandning av hemvävd ekohälsa och urban modernitet, lite så där newyorkish, så känns det lika sensuellt som en plasttub rymdmat rakt in i gapet.
Samtidigt tror jag att Holland & Barret är helt rätt i tiden. Och det gör mig livrädd. Missförstå mig inte, jag är inte ute efter att hacka på denna brittiska hälsokostkedja som nu klivit in i Sverige med sikte på att etablera några hundra butiker, det är mera fenomenet som intresserar mig. Denna gränsvärld av mat och medicin rymmer hälsopåståendena som är lika löftesrika som Nigeriabreven. Här finns ett pulver, en kapsel eller kanske rent av en påse gryn eller torkade bär oavsett om du ska bygga muskler, immunförsvar, släta ut huden, banta, rensa tarmarna eller bara döva ditt dåliga hälsosamvete genom att strö lite nyponpulver eller chiafrön över morgonfilen. Det är en butik som får mig att vilja skrika rakt ut: Gå inte på det här, ät riktig mat istället! Och kanske är det just detta som provocerar mig mest, denna anti-mat, för dig som tror att pulver är nyttigare än en måltid.
Sällan har jag känt mig så långt borta från matens ursprung, från jordbruket och den bruna, smutsiga jorden. Det ökande avståndet mellan våra tallrikar och de landskap där maten produceras är vårt moderna matsystems största problem. Det anser Jennifer Clapp, professor i global livsmedelssäkerhet och hållbarhet på Waterloo Universitet i Kanada. I sin vetenskapliga artikel ”Avlägsna jordbrukslandskap” skriver hon att industrialiseringen av vår mat har ökat avståndet, både det geografiska men också det mentala eftersom vi förstår allt mindre om hur vår mat produceras. Med ett ökande avstånd blir det lättare för livsmedelsföretagen att dölja matens verkliga kostnader i form av miljöförstöring och usla miljöer för både människor och djur. En långväga, allt mer komplex livsmedelskedja gör det svårt för konsumenten att se hur maten produceras och därmed också att utkräva någon form av ansvar när det gäller missförhållanden. Samma dilemma har politiken som inte klarar av att reglera matproduktionen eftersom man inte ser vem som i kedjan har ansvaret.
Vilka arbetsvillkor gällde för de mexikanska gästarbetarna som plockade druvorna till din amerikanska chardonnay? Hur mycket bekämpningsmedel krävdes egentligen i mandelodlingen som resulterade i ditt mandelmjöl? Och hur mycket plats i stallet hade den thailändska kycklingen innan den blev filé? Få av oss kan svara på dessa frågor. När jag tittar ut över butiken så slår det mig att det artificiella anslaget och hälsoprofilen är en utmärkt strategi för att ytterligare fjärma sig från alla dessa jobbiga frågor som är kopplade till jordbruket och livsmedelsindustrin. Men frågorna finns trots allt kvar, även för livsmedel i pillerform.
(Texten har publicerats som krönika i Allt om Mat)