Tag en fjord. Nej, tag ett par stycken när du ändå är i farten. Lägg till några blånande fjäll, ond bråd död, en hundramiljonerdollarsbudget och en huvudrollsinnehavarinna med bröst  mjälla som pannacotta. Producenten måste ha känt den ljuva doften av succé  vid hopkoket av ”Jag är Dina”. . Men —tyvärr— när det är troll som skriver manus blir det pannkaka av alltsammans även med de yppersta ingredienser.

[[{"type":"media","view_mode":"media_large","fid":"9109","attributes":{"class":"media-image alignright","typeof":"foaf:Image","style":"","width":"210","height":"322","alt":""}}]]Det är precis likadant i köket. Utan ett bra recept är det svårt att åstadkomma storverk utom för ett gudabenådat fåtal. Ändå  finns det de som fryner på nosen åt kökets manus; de menar att bara man har de rätta råvarorna och litar till sin instinkt så blir resultatet det bästa. I nättidskriften Salon publicerades för en tid sedan en litania  över vår tids exakta och själlösa recept. Författaren Laura Calder beklagar sig över konspirationen av ondsinta och petimetriga hemkunskapslärare som avlägsnade oss från det lyckliga Rosseauska urtillstånd som borde råda i köket. Med mer poetiska, tillåtande recept skulle vi kunna åter vinna vår kulinariska oskuld och frigöra vår naturliga förmåga att kombinera en slatt ditten med en näve datten, helst skördad i morgondagg. Det låter så vackert. Men jag har förtvivlat försökt hitta någon anledning till att vi skulle ödsla plats för instinktiv i genomet,  alltså en kulturell programvara som automatiskt skulle hjälpa oss  att beräkna den rätta mängden gelatinblad i chibousten, när den ändå bara är modern en kvart varje sekel. Bättre att nyttja utrymmet i hårddisken till egenskaper som bättre gynnar fortplantningsmöjligheterna.

Visst finns det understundom viss logik i köket men understundom rör det sig om alkemi i köket; till synes omöjliga ekvationer där ett plus ett på något märkligt sätt kan bli såväl tre, fyra och fem. En enkel tumregel är att bokstav för bokstav följa recept till allt med gelatin, allt bakat och allt som verkar omöjligt.
Ett oförglömligt minne är provlagningen av Paus legendariska  tryffeläggröra; där äggröra är en dietetisk eufemism för koagulerad hollandaise upplättad med lite tjock grädde. ”200 g smör till fyra personer— aldrig!” pep dietisten  inom mig. ”Det blir helt enkelt inte gott, med så mycket fett.” Mycket riktigt blev det inte gott; äggröran höjde sig nämligen  till de himmelska sfärer där ord som gott är så otillräckligt futtiga att de plötsligt utgör förolämpningar.  Och jag skulle aldrig vågat ta ut svängarna utan det till synes vansinniga receptet.

[[{"type":"media","view_mode":"media_large","fid":"9110","attributes":{"class":"media-image alignleft","typeof":"foaf:Image","style":"","width":"210","height":"250","alt":""}}]]Men om vi ska rannsaka oss själva har en del recept i Gourmet varit komplett olagliga. Laboratoriematen från El Bulli satte den stackars katalanska översätterskan på svåra prov och förmodligen hade det för lejonparten av  läsarna varit lika begripliga om recepten publicerats på originalspråk.  Men å andra sidan så är det få som sätter sig vid symaskinen och knåpar ihop något käckt efter att ha varit på en haute couture –visning. Ibland måste mat lagning —precis som allt annat konsthantverk— få fjärma sig från hantverket och upphöjas till konst i form av  lekfullt ögongodis och andlig spis.

[[{"type":"media","view_mode":"media_large","fid":"9111","attributes":{"class":"media-image alignright","typeof":"foaf:Image","style":"","width":"185","height":"268","alt":""}}]]När kocken genomgår metamorfosen till konstnär  krävs det ofta hjälp med själva uttolkningen. Att bearbeta recept  av Gourmets  älskade och avgudade receptkockar var därför  en prövning under min tid som redaktör att översätta  nypor och skvättar till matskedar och decilitrar.  En diskussion med en av Sveriges i särklass bästa kockar om huruvida 1 msk olja verkligen räckte till fyra personer slutade med att kocken kompromissvilligt erkände att  det nog faktiskt var frågan om en ”rågad matsked olja, ungefär en deciliter”.

Jag tänker inte ens gå in på mina egna pinsamma receptskrivarfadäser; bara kort varna för ett alltför okritiskt användande  av  den automatiska stavningskontrollen. Skaparna av dessa program är förmodligen födofoba hackers som livnär sig på ballerinakex och cocacola. Hur ska man annars kunna förklara att 1 krm salvia förvandlas till 1 km saliv om man är det minsta oaktsam?

Lustigt nog är det inte till de allra ystraste krumsprången man allra bäst behöver recepten. Är man ute i svängen med friterad ankleverravioli med sardeller och sviskon är man ändå bortom all hjälp. Nej, det är till kökets klassiker vi allra mest behöver recept. Kalops, plättar och ärtsoppa måste smaka precis rätt för att göra en lycklig. Vi får inte glömma att de kokböcker som sålt bäst genom tiderna är just de grundläggande tegelstenarna som den trygga ”Sju sorters kakor”,.
Som den rutinerade matlagare jag är nedlåter jag mig dock aldrig till att öppna en receptbok för att få till min älskade fläskpannkaka. Driven av urinstinkter ofördärvade av all kökslig förkonstling tar jag till den metod som sitter i ryggraden hos alla matlagare: Jag ringer mamma.